Beskrivning
Enligt 92 § av Egentliga Finlands förbunds förvaltningsstadga ska landskapsstyrelsen varje år vid landskapsfullmäktige första sammanträde lägga fram en förteckning över motioner, som gjorts och inlämnats till landskapsstyrelsen, vilka landskapsstyrelsen inte före slutet av föregående år slutligt har behandlat. Samtidigt ska det uppges, vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av dem. Landskapsfullmäktige kan konstatera, vilka motioner som har slutbehandlats.
Landskapsstyrelsen har vid sitt möte 20.5.2024 § 84 behandlat den motion som vid landskapsfullmäktiges möte 11.12.2023 § 37 hade inlämnats av centerns fullmäktigegrupp:
”Möjligheterna till en grön omställning ska tryggas i landsbygdskommunerna”
Då Finland går mot en tidsperiod med fossilfri energi, ska Egentliga Finlands förbund se till möjligheterna för det egna landskapets kommuner att komma med i de möjligheter för affärsverksamhet som denna övergång för med sig.
Inom vårt landskaps vidsträckta område ansvarar kommunerna för markanvändningen. Förutom detalj- och generalplanen bildar även byggloven grunden för kommunernas markanvändning. Vår nuvarande, gällande landskapsplan är tillräcklig för de situationer eller behov, där det behövs en styrning av markanvändningen som täcker hela landskapet.
Centerns landskapsfullmäktigegrupp för fram, att Egentliga Finlands förbund inte ska utvidga landskapsplanläggningen till att beröra små, för landsbygden naturligt lämpade solkraftsparker. Det ska vara möjligt att genomföra små solparker på under 150 hektar med en lätt byråkrati, liksom kommunernas bygglovsförfarande.
Våra motiveringar är följande:
1. Hos kommunerna finns den bästa lokala kännedomen på kommunens område. Det finns inget behov av en styrning som täcker hela landskapet i storleksklassen under 150 ha.
2. De solparker som finns i landsbygdskommunerna på olika håll i Finland utgör en decentraliserad del av vårt lands totalsäkerhet. Solparker kan visserligen förläggas inne i städernas trafik-, hamn- och industriområden eller på höghusens tak. För hela landskapets område är den planerade splittringen energisäkerhet och att säkerställa tillgången till förmånlig elektricitet för konsumenterna,
3. Volymen av den energi som produceras av solparkerna förblir även i de mest vilda kalkyler liten på hela Finlands område. En avsevärt större och realiserad faktor är andelen vindkraft. I Egentliga Finland kan alltså förväntas endast några små solparker under 150 hektar.
4. Solparkerna är låga och för inget oljud. Flygfotona som finns i tidningarna ger en felaktig bild av solparkernas natur, för de syns inte långt.
5. Efter sin användningsperiod kan marken som finns under solpanelerna återställas för sin tidigare användning, särskilt med avseende på lantbruks- och skogsmarken.
6. Solparkerna uppkommer endast vid anslutningspunkterna som bestäms av 110 kV-linjerna. Då man beaktar de redan existerande stamnätslinjernas 62 meter breda ledningskorridorerna linjer som löper genom åkrar och skogar, är det förutom logiskt även rättvist att göra det möjligt för rätten för de markägare som blivit under dem att göra markanvändningslösningar som berör solparker till samma områden. Centerns landskapsfullmäktigegrupp”
Landskapsdirektörens förslag
Landskapsstyrelsen föreslår för landskapsfullmäktige följande:
”Centerns landskapsfullmäktigegrupp för fram, att Egentliga Finlands förbund inte utvidgar landskapsplanläggningen att gälla små, för landsbygden naturligt lämpade solkraftsparker. Små solparker på under 150 hektar ska vara möjliga att förverkliga med lätt byråkrati genom kommunernas bygglovsförfarande”.
Egentliga Finlands förbund håller inte på att utvidga styrningen av en industriell solkraft i landskapsplanen. För industriella solkraftverk håller man inte heller på med att tillsätta storleksklasser för s.k. små och stora klasser. Landskapets förbund har inte befogenhet att bestämma kommunernas förfarande för att bevilja tillstånd. En nationell solkraftverksguide är under beredning hos miljöministeriet, och den blir färdig under sommaren 2024. Miljöministeriets guide kommer att ge anvisningar för beredning enligt god förvaltningssed enhetligt i hela landet. Placeringen av industriell solkraft kommer att behandlas även i reformen av markanvändningslagen.
Hos Egentliga Finlands förbund har det utförts en bakgrundsutredning av industriell solkraft enligt hävdvunnen praxis. Landskapsplanläggningen ska grunda sig på utredningar samt betydande konsekvensbedömningar enligt 9 § i markanvändnings- och bygglagen (områdesanvändningslagen): ”En plan ska grunda sig på planering som omfattar bedömning av de betydande konsekvenserna av planen och på sådana undersökningar och utredningar som planeringen kräver. Bedömningen av konsekvenserna och bakgrundsutredningarnas uppgift beskrivs dessutom även i paragraf 28 om landskapsplanens innehållskrav samt i markanvändnings och byggförordningarnas första paragraf, där det bl.a. konstateras att ”Utredningarna ska ge tillräckliga informationer, så att man kan bedöma de betydande direkta och indirekta konsekvenserna av att planen genomförs”.
I Egentliga Finlands bakgrundsutredning av industriell solkraft beskrivs
* den industriella solkraftens ekonomiska och förvaltningsmässiga verksamhetsmiljö och dess utsikter i framtiden
* den nuvarande landskapsplanens centrala beteckningar och bestämmelser om villkoren för placeringen av solkraft
* den industriella solkraftens miljökonsekvenser enligt principen Ingen betydande olägenhet. Principen Do No Significant Harm (DNSH) som baserar sig på EU:s taxonomi var en förutsättning i den erhållna miljöministeriets finansiering för investeringarna av projekten för en grön omställning.
* de många kriterierna för placeringen av industriell solkraft i form av en rekommendation med gynnsamma, avgränsande och konfliktfyllda faktorer samt geografisk information utifrån dem. Som en undre gräns för lokaliseringsspecifikationerna ställdes solkraftverk med en storlek på minst 40 hektar. Detta var dock endast en arbetsteknisk avgränsning för hur stora enhetliga områden som man i en undersökning, vilken täcker landskapet, minst strävar efter att finna. Avgränsningen av storleksklassen i specifikationen var samtidigt inte ett ställningstagande till av vilken storlek kraftverksområden ska styras vid landskapsplanläggningen.
Som en slutsats av bakgrundsutredningen framförs att M- och MRV -beteckningarna som gäller landskapsplanens nuvarande lant- och skogsbruksområden utsätter tillräckliga villkor även för att bearbeta placeringen av solkraft i de preciserande planläggnings- och tillståndsförfarandena i kommunerna. Egentliga Finlands landskapsplan lämpar sig inte till sin skala och ej heller tidtabellsmässigt som projekt på denna lokala nivå för en placeringsstyrning för en gren av energiindustrin som där framkommer. De mycket preciserade utgångsuppgifterna för de enskilda projekten om hur var, vart och hur man håller på att planera och de är centrala, när man bedömer hur projekten ska passa ihop med den övriga markanvändningen och miljökonsekvenserna. Genom kraven på exakta egendomsuppgifter sker behärskningen av temat inom markanvändningen mera ändamålsenligt på nivån för kommunplanläggningen och beviljandet av tillstånd samt MKB-förfarandet.
Bakgrundsutredningen för industriell solkraft är den första delutredningen i serien av bakgrundsutredningar för mera omfattande utveckling och placering av hållbar energiförsörjning. I den andra delutredningen uppdateras bakgrundsspecifikationerna för placeringen av landbaserad vindkraft, och arbetet har inletts under vårvintern. I den tredje delutredningen granskas andra stigande fossilfria energiformer; centralt miljövärme (spill, mark, luft, vatten), väte och dess föreningar samt småkärnkraft. Vidare bedöms i den tredje delen energisystemet som en helhet och dess strukturella delar i synnerhet överföringsförbindelser och lagring.
I seriens sista fjärde del under vårvintern 2025 görs ett sammandrag och helhetstolkningen i belysning av alla de tre delutredningarna: hur ser de eventuella uppdateringstrycken ut med hänsyn till landskapsplanens flerformade, helhetshållbara och funktionssäkra, framtidsinriktade energisystem. Uppmärksamhet fästs även på om det i landskapet kan finnas områden för att snabbt utveckla s.k. förnybar energi, på vilka beredningsprocesserna kunde löpa bättre än på andra områden. Om utredandet av områden för att snabbt utvecklas och fastställas regionalt bestäms i 15 och 16 artikeln av RED III -direktivet om förnybar energi. Det uppdaterade direktivet trädde i kraft i oktober 2023.
Landskapsplanläggningens bakgrundsutredningar utforskar och ger bakgrunden till arbetet på landskapsplanen informationsmässigt. Som slutledningar av utredningarna kan man föra fram motiverade förslag och rekommendationer vidare inom planarbetet, men planlösningarna jämte beteckningar och bestämmelser bearbetas dock skilt för sig i planarbetet.
Bakgrundsutredningarna är alltså endast förutredningar för att ge en grund för planarbetet, och de har inte heller rättsverkan, liksom de egentliga planhandlingarna. Den nya omgången för etapplandskapsplanen håller först på att inledas i Egentliga Finland, och dess tematiska tyngdpunkter har ännu inte uppställts. Arbetet på etapplandskapsplanen är i sin helhet en process under flera år och den innehåller höranden och offentliga framlägganden för den lagstadgade förslagsetappen, interaktionen med de delaktiga samt behandlingarna i förtroendeorganen. Planarbetet styrs av den styrgrupp som tillsatts som rådgivande, och besluten fattas i förbundets förtroendeorgan.
Slutledningarna av den bakgrundsutredning om industriell solkraft vilken gjorts hos Egentliga Finlands förbund, står inte i konflikt med Centerns motion. På grundval av en utredning som informationsmässigt ger en bakgrund till landskapsplanläggningen framförs det inte storleksklasser för solkraftverk och ej heller en utvidgning av de nuvarande beteckningarna i landskapsplanen. Bakgrundsutredningen är en lagstadgad förutredning i standardform för processen för landskapsplanen – inte en planhandling med rättsverkan.
Landskapsstyrelsen beslutar föreslå för landskapsfullmäktige att det anser det ovan anförda svaret var tillräckligt och att motionen är slutbehandlad.
Beslut
Förslaget godkändes.
______